Sveriges engagemang i Syrien: Främjandet av demokrati slutar i terror och fördrivning

By Patrik Paulov
Global Research, May 15, 2014

https://www.globalresearch.ca/swedens-involvement-in-syria-democracy-promotion-ending-in-terror-and-expulsion/5382390

Sverige skulle främja demokrati och mänskliga rättigheter i Syrien. Men pengarna har gått till rörelser som skriker efter fler vapen och begår terror mot folket. Proletären undersöker den smutsiga roll som Sverige och det svenska utrikesministeriet spelar i den syriska konflikten.

Den 4 mars fick Proletären ett e-postmeddelande från utrikesministeriet om svenskt bistånd till Syrien. Det var svaret på en begäran som gjordes åtta månader tidigare om att få alla dokument som rör svenskt bistånd till Syriens nationella råd (SNC) och andra syriska organisationer som verkar i Syrien eller i exil.

I svaret från utrikesministeriet fanns ett bilaga på 53 sidor. Innehållet är delvis klassificerat. I vissa fall saknas enstaka ord, i andra fall har hela stycken tagits bort. Ett antal sidor är tomma. Vi får till exempel höra att ministeriet den 30 juli 2012 utarbetade rapporten ”Begäran om ekonomiskt stöd”. Resten av papperet är vitt. Vi vet inte vilken organisation som gjorde begäran eller svaret.

Motivationen för detta är att sekretess kommer att råda när innehållet ”berör ett annat land eller Sveriges relationer till ett annat land, eller en internationell organisation eller myndighet, och när exponering av innehållet kan skada Sverige eller dess internationella relationer”.

Trots allt detta avslöjar de dokument vi har fått.

De avslöjar Sveriges engagemang och skuld i den syriska tragedin. De visar hur Sverige deltar i möten med några av de värsta diktaturerna i världen och diskuterar hur de kan erbjuda det populära stödet till syriska ledare i exil som de inte har. Exilledare gråter efter vapen och slåss sida vid sida med al-Qaida.

 

 

Image result for hässelby slott

Hässelby slott

Främjande av demokrati som slutar i terror och utvisning

Stockholm den 30 augusti 2012

Det är en ljummen sensommarkväll. Mörker har fallit över Hässelby-palatset beläget i den västra utkanten av Stockholm. Cirka tio män av syriskt ursprung sitter runt ett bord på slottets veranda. Vi vet inte exakt vad de pratar om, men de är förmodligen nöjda med sina första 24 timmar i Sverige.

Verkställande kommittén för det syriska nationella rådet (SNC) har mottagits som de statsmän de anser sig själva. De hämtades i limousiner på Arlanda flygplats och logerade i konferenscentret i Hässelby-slott

Och sedan ett möte med utrikesminister Carl Bildt och ministern för internationellt utvecklingssamarbete Gunilla Carlsson vid platsen för utrikesministeriet. Carl Bildt ger en rapport om detta möte, inklusive bilder, på sin Twitter: ”Intensiva diskussioner med Abdulbaset Sieda från SNC om vad vi kan göra för att hjälpa Syrien.”

Under kvällen anländer en ström av taxibilar till slottsgården. De 13 medlemmarna i verkställande kommittén förenas med ytterligare 35 medlemmar i SNC: s generalsekretariat.

Under en tvådagars konferens kommer de att ”diskutera och förbereda sig för ett framtida demokratiskt Syrien”. Det är åtminstone hur det svenska utrikesministeriet beskriver konferensen.

Och fakturan för vistelsen i palatset, taxiresor och USB-flashenheter? Tja, det uppgår till 430 000 svenska kronor och betalas av den svenska stödbudgeten.

Allt detta visas i de dokument som Proletären har erhållit från utrikesministeriet. Flera skäl anges för att svara på SNC: s önskan att träffas i Sverige.

Det första skälet är att de nuvarande ledarna i Syrien, ”Assad-regimen”, saknar legitimitet. Detta är Sveriges och EU:s åsikt.

Det andra skälet är att Sverige vill stärka den ”demokratiska oppositionen”, där SNC anses ha en nyckelroll. ”… ett stort antal av dess medlemmar är ledande personer som förväntas spela viktiga roller i ett nytt Syrien”, som utrikesministeriet skriver i sin utvärdering av Hässelby-konferensen. Men ministeriet kommenterar inte det faktum att SNC tror att demokrati kommer att uppnås genom bombningar och krig, som det inte finns någon sekretess för.

sieda

Burhan Ghaliuon

Organisationens vice president, Burhan Ghaliuon, är ganska öppen när en reporter från den svenska tidningen Expressen lyckas komma in i palatsgården på natten den 30 augusti. Burhan Ghaliuon avslöjar att det som har diskuterats under den dagen är hur SNC kommer att kunna stödja och beväpna den fria syriska armén (FSA).

Men det räcker inte. Exilledaren säger att en militär åtgärd från utlandet som den mot Libyen året innan är välkommen, ”vare sig den genomförs av FN eller Nato”. Ghaliuon återanvänder argumenten för bombningarna i Libyen året innan. En åtgärd behövs för att ”skydda civila”.

Burhans Ghaliuons uttalanden bör ses i ljuset av optimismen i det ögonblicket i SNC och i rörelserna över världen som var aktiva i den syriska konflikten.

Lite mer än en månad tidigare, den 18 juli 2012, dödades den syriska försvarsministern i en bombattack mot försvarsministeriet i Damaskus. Samtidigt invaderades flera av huvudstadens förorter av tusentals oppositionella krigare, påstås från den fria syriska armén. Strax därefter inleddes en väpnad offensiv i norra Syrien för att ta Aleppo, Syrias största stad.

En redaktör på tidningen Aftonbladet sa att ”slaktaren i Syrien” väntade sig samma öde som Gaddafi. ”Frågan är inte längre om, men när, regimen kommer att falla”. Carl Bildt pratade om Assads oundvikliga fall. En bild utvecklades om det syriska folket som befriade sig från förtryck.

Syrier som intervjuades då i Proletären gav en helt annan bild av händelserna. De trodde att den syriska regeringen inte tappade kontrollen eller sönderdelades. De trodde att Assad kommer att stanna för att han har folkligt stöd.

De hävdade också att den fria syriska armén inte välkomnades som befriare. De betraktades snarare som en invasionarmé som begick övergrepp, kidnappningar och mord. Även vid den tiden kunde syrier bevisa en stor del av religiös extremism och utländska krigare bland rebellerna.

Paris 28 januari 2013

Fem månader efter Hässelby-konferensen sammankallas företrädare för 55 länder på inbjudan av den franska regeringen. Målet är att diskutera hur länderna kan stödja den nyligen skapade paraplyorganisationen, Syrian National Coalition (SOC eller SNC) och dess stödorganisation.

Abdulbaset Sieda, Burhan Ghaliuon och andra oppositionella personer som var närvarande i Hässelby, Sverige, är nu i ledningen för koalitionen.

tessleffDen svenska representanten är Jan Thesleff. Han har utsetts till ”särskild utsändare för den demokratiska syriska oppositionen”.

Thesleffs rapport från mötet i Paris klassificeras delvis. De delar som utrikesministeriet anser att allmänheten har rätt att läsa återspeglar både entusiasm och problem som måste lösas.

Det svenska utrikesministeriet är mycket nöjd med det stora antalet deltagare. Herr Thesleff påpekar att ”Alla viktiga Gulfstater är närvarande (KSA, UAE, QA)”. Förkortningarna står för de kungliga diktaturerna Saudiarabien, Förenade Arabemiraten och Qatar, som är bland de länder som har levererat flest vapen till rebellerna i Syrien.

Ett av problemen är den växande humanitära krisen som en följd av upptrappningen av kriget. Men det finns också en politisk kris orsakad av SNC: s brist på legitimitet på marken. Detta betonas av den franska utrikesministeren Laurent Fabius i sitt inledande anförande.

Detta är verkligen häpnadsväckande. I det ögonblicket sades 130 länder runt om i världen att ha erkänt SNC som den legitima representanten för det syriska folket. Men organisationen har så svagt folkligt stöd att omvärlden måste agera för att göra det ”legitimt på marken”.

Så hur kan omvärlden stärka SNC?

Ett av verktygen kallas ”internationellt politiskt erkännande”, och i januari 2013 fick detta arbete hög prioritet. Oppositions “ambassadörer” utplacerades och lokala kontor öppnades främst i västländer.

För att avhjälpa bristen på stöd på marken i Syrien annonseras det humanitära biståndet som en viktig fråga. Koalitionen måste få rollen att samordna stödet till ”befriade områden”. Den syriska befolkningen kommer då att associera SNC med stödet – och förhoppningsvis stödja det.

Detta accepteras av Sverige och senare samma år doneras 40 miljoner kronor till Syrian Recovery Trust Fund, en stödorganisation som skapats av oppositionen för att stödja ”befriade områden”.

Även om många ord och punkter i rapporten från utrikesministeriet har korsats ut, är det uppenbart att koalitionen behöver hjälp med praktiskt taget allt.

George Sabra, en av de ganska välkända syriska ledarna, påpekar vikten av att förbereda sig för ”dagen efter”. Att bygga en ny statsmakt sägs ha börjat redan i ”befriade områden”.

Därför planerar oppositionella syrier – som har svagt folkligt stöd – Syriens framtid tillsammans med företrädare för Frankrike, Sverige, Turkiet, Gulfstaterna och ytterligare 50 länder.

Men inte ens det massiva stödet från utsidan kan få de syriska oppositionsledarna till makten. Nu i maj 2014 är det uppenbart att planerna för en regimbyte har misslyckats. Människor demonstrerar i Syrien mot de väpnade grupperna, och den syriska armén går framåt i område efter område, stad efter stad.

Inte ens Carl Bildt kommer att tro att herrarna som han bjöd in till Hässelby-slott snart kommer att bli de nya ledarna i Syrien.

Den svenska utrikesministern och andra toppolitiker i världen har bidragit till att skapa en tragedi av en nästan otänkbar dimension. Trots alla de vackra orden om demokrati från oppositionen har deras avsikt alltid varit att störta regeringen och ta makten med vapen, helst med luftstöd eller andra militära insatser från utsidan.

Det syriska folket har betalat ett högt pris för kriget. Mer än 100 000 döda, enorma förödelse och världens värsta flyktingkris just nu. Som om allt detta inte räckte har landet blivit al-Qaidas viktigaste fästning. Detta skulle aldrig ha hänt utan vapen, krigare och stöd från utsidan på ett organiserat sätt.

Detta är långt ifrån planen från utrikesministeriet att Hässelby-konferensen 2012 skulle ”förbättra den syriska oppositionens förmåga att bidra till och förbereda en övergång till ett demokratiskt Syrien, baserat på principerna för en stat som regleras av lag, och respekten för minoriteters rättigheter ”.

 

Kuwait City, 25 mars 2014

SNC: s president Ahmed Jarba deltar på toppmötet i Arab League i Kuwait City. När FN-förhandlaren Lakhdar Brahimi vädjar om stopp för att skicka vapen till Syrien och förespråkar en ”politisk lösning” genom nya samtal i Genève, finns det inga tecken på enighet från Jarba.

Nej, den syriska oppositionsledaren säger något helt annat. Han vädjar om mer och tyngre vapen till rebellerna. Han stöds av den saudiarabiska representanten, den främsta anhängaren av den syriska ”demokratiska” oppositionen.

En vecka senare dyker Ahmed Jarba upp i den syriska kustprovinsen Latakia. Rebeller har just startat en offensiv i området. Det är emellertid välkänt att Jarbas följeslagare, den fria syriska armén, spelar en minimal roll i Latakia och i Syrien som helhet. Till och med amerikanska och brittiska medier rapporterar att offensiven leds av al-Qaida-gruppen Jabhat al-Nusra, beryktad för bombning av busstationer och skolor och leds av befälhavare från Tjetjenien och Marocko.

Jarba publicerar bilder på Twitter från sitt besök i den upptagna rebellen Kessab. Det är så smaklöst att de svenska statliga TV-nyheterna påpekar att Jarba glömmer att nämna något viktigt. 2000 familjer från Kessab, som främst är bebodda av kristna armenier, har flytt från sina hem av rädsla för islamiska extremister.

Detta sammanfattar situationen i konflikten. De så kallade ”legitima representanterna” för Syrien är på samma sida som terrorister medan civila flyr.

Fakta och bakgrund

Vart går stödpengarna?

  • Svensk hjälp till Syrien är storskalig. Enligt Carl Bildt uppgick det till 400 miljoner svenska kronor 2013. I februari 2014 erbjöds ytterligare 150 miljoner.
  • Enligt utrikesministeriet går det mesta av stödet till FN-organ som UNICEF och UNHRC eller organisationer som Röda korset eller Rädda barnen.
  • Men enligt ett uttalande från Gunilla Carlsson, minister för internationellt utvecklingssamarbete, har Sverige ingen aning om hur stor del av pengarna når sina mål eller till vilka länder de äntligen får.

Stöd till rebellområden

  • I juni 2013 beslutade regeringen att avsätta 40 miljoner kronor till ”så kallade befriade områden främst i norra Syrien.”
  • Pengarna gick till The Syrian Recovery Trust Fund som hade skapats av gruppen Friends of Syria – bland medlemmarna är USA, Saudiarabien och Turkiet som har stött det väpnade upproret direkt eller indirekt – i samarbete med den oppositionella Syrian National Coalition.
  • Sverige har också stött oppositionen direkt som i fallet med Hässelby-konferensen 2012.

Konsensus i Riksdagen

I den svenska Riksdagen råder det enighet om Syrien. Under en debatt i juni 2013 sa Carl Bildt att han gick med Vänsterpartiets ledamot Hans Linde. Linde sa att Syrien inte borde vara en orsak till inhemskt gnabb.

 

Utdrag från utrikesdokumentets dokument 1

”Redan från sitt ursprung i Doha, den 11 november i år, insisterade den syriska oppositionskoalitionen (SOC) på två viktiga ingredienser för framgång: internationellt politiskt erkännande och allt stöd som delas ut av SOC …” Jan Thesleff från utrikesministeriet rapporterar från det internationella mötet i Paris den 28 januari 2013 till stöd för den syriska nationella koalitionen och dess biståndsbyrå.

Utdrag ur utrikesdokumentets dokument 2

”Det var viktigt för SOC att visa på grund av att den spelade den roll som den ville spela och att SOC-ACU var förknippad med stöd som når sina mål mer och mer effektivt.”
Jan Thesleff från utrikesministeriet rapporterar från det internationella mötet i Paris den 28 januari 2013 till stöd för den syriska nationella koalitionen och dess biståndsbyrå.

Utdrag från utrikesdokumentets dokument 3

”Begränsningarna för det humanitära svaret är brist på tillgång – inte minst för områden som kontrolleras av rebellerna, men kanske främst på grund av pågående strider … Byråkratiska hinder och Syrias restriktiva politik för humanitära agenter är fortfarande ett problem, men detta är inte det största hindret. ”

Den svenska ambassaden i Damaskus-Beirut den 16 november 2012 om de försämrade möjligheterna för humanitära insatser. I rapporten diskuteras alternativa vägar för tillträde för stödet, men dessa diskussioner är hemliga.

Annonser


Kategorier:Svensk politik, Världspolitik

Etiketter:, ,

1 svar

Trackbackar

  1. Sveriges engagemang i Syrien: Främjandet av demokrati slutar i terror och fördrivning — Bakom kulisserna – Life, Death and all between
%d bloggare gillar detta: