Exit Thomas Mattsson

Thomas Mattsson, chefredaktör för Expressen 2009-2019

https://juliacaesar.blog/2019/07/13/exit-thomas-mattsson/?fbclid=IwAR1mt6ITekQZHd9d87-1MHUADjLDYXI7WWQEqZHLGTlsSRE306V0TNBO3B0

 

En av Sveriges värsta förtryckare av andra människors åsikter, Thomas Mattsson, har avgått som chefredaktör för Expressen. Den påtagliga brådskan tyder på att han inte avgår frivilligt utan med omedelbar verkan har fått sparken av ägarfamiljen Bonnier. Sitt uppdrag har han själv tolkat som ett kall besläktat med den åsiktsförföljelse av oliktänkande som i decennier pågick i DDR och övriga Sovjetväldet.

Vänner av yttrandefrihet har anledning att korka upp champagnen. En åsiktstyrann har fallit, en av många. Återstår att se vilken post som väntar Mattsson i den mediala ryggdunkarklubben.

Mattssons avskedsdrapa, publicerad i fredagens Expressen, är skriven av en man som äntligen verkar ha fått klart för sig att han inte längre är önskvärd som chef för ett av Sveriges värsta slaskorgan. Något skäl till den plötsliga avgången anges inte i texten. Det är ett pekoral som dryper av självförhärligande, självmedlidande och nostalgiska tillbakablickar på alla storverk Mattsson anser sig ha uträttat under sina tio år som chefredaktör.

Det har inte varit lätt alla gånger att samtidigt vara familjen Bonniers och regeringens lilla redskap mot svenskarnas förskräckliga främlingsfientlighet, men han har visat ”djärvhet och engagemang”.

”Högerextremister har attackerat min bostad och för bara några dagar sedan, under Almedalsveckan i Visby, blev jag uppsökt av nazistiska NMR när jag stod och väntade på Säpochefen.”

Tveklöst tycks Mattsson här ha svävat i omedelbar livsfara, men vad gör man inte för den goda sakens skull:

”Den som är Expressens chefredaktör ska sträva efter att vara en modig och stridbar publicist som inte sällan söker kontrovers. Jag har gjort mina bästa försök. Jag har gjort mina missar, men behöver nog mer distans till denna dag för att reflektera över dem.”

Här föreligger en framtidsuppgift av betydande dimensioner.

”Jag blev alltså ingen ”trotjänare” konstaterar Thomas Mattsson – ”en sådan som bjuds på 25-årslunch av chefredaktören på tidningens födelsedag den 16 november.”

Vi är många som inte känner oss alltför nedslagna inför Mattssons inhiberade framtidsutsikter. För tydlighetens skull ska jag påminna om några av hans bedrifter i åsiktsförföljelsens tjänst. En lämplig bakgrund är tre av de texter som jag tidigare har skrivit om Mattsson;

Thomas Mattsson och skadeglädjen,

Thomas Mattsson och stoltheten

och

Thomas Mattsson och renhållningen.

Mattsson har inte skytt några medel för att ägna sig åt politisk åsiktsförföljelse; att ofreda, hänga ut och demonisera människor med uppfattningar och åsikter som skiljer sig från hans egna. I december 2013 drev han en politisk hatkampanj med braskande rubriker och bilder från oannonserade hembesök – en massuthängning av Sverigedemokrater som ”näthatare”. (Översättning: människor som har fräckheten att hysa egna åsikter).

Uthängning av ”näthatare” i Expressen

Uthängningen gjordes i intimt samarbete mellan Expressens journalister och den våldsbejakande Researchgruppen, före detta AFA Dokumentation. Gruppen hade kommit över känsliga uppgifter till mer än 100 000 användarkonton och tankat ner tre miljoner kommentarer från nätsajterna Politiskt inkorrekt, Avpixlat, Fria Tider och Realisten och också kunnat röja identiteten på de anonyma användarna.

Privatpersoner som trodde att de var anonyma och att vi har yttrandefrihet i Sverige utsattes för oannonserade och djupt kränkande besök i sina privata bostäder av Expressens reportrar och fotografer med kameran i högsta hugg.

Den nu 73-årige Jim Olsson, pensionerad docent i fysikalisk kemi, var en av de privatpersoner som skandaliserades. När Expressens reporter Jimmy Fredriksson och en fotograf trängde sig in på Jim Olssons tomt och objudna ringde på hans dörr bad han dem att dra åt helvete.

Expressens motiv till förföljelsen av invandringskritiska privatpersoner var politiska. Det framkom under tryckfrihetsrättegången i Stockholms tingsrätt mot Thomas Mattsson i februari 2017 sedan Jim Olsson anmält honom för förtal.

Expressenreportrarna Christian Holmén och David Baas drev politisk kampanj mot Sverigedemokratiska privatpersoner.

Under rättegången vittnade de som genomförde kampanjen, hyenereportrarna David Baas och Christian Holmén, att uthängningarna av privatpersoner var en motkampanj från tidningen efter att Sverigedemokraterna kommit in i riksdagen 2010. Expressen kunde alltså inte acceptera ett demokratiskt valresultat. Syftet var att skrämma människor som uttryckt sig invandringskritiskt i sociala medier till tystnad.

De insamlade medel som gav Jim Olsson den möjlighet som en vanlig medborgare annars inte har – att få sin sak rättsligt prövad – hånades öppet av Thomas Mattson när han triumferande meddelade den friande domen i Stockholms tingsrätt den 9 februari 2017:

”Eftersom Jim Olsson drivit detta mål för pengar som samlats in av hatsajten Fria Tider och då fick ihop cirka en halv miljon kronor, så får man väl anta att han kommer att begära överprövning för att slippa betala de cirka 870 000 kronor som saknas för att han ska kunna göra rätt för sig.”

Notera uttrycket ”göra rätt för sig”.

Inte heller i sitt avskedspekoral kan Mattsson avhålla sig ifrån triumferande formuleringar om att tidningen – med mångmiljonresurser i ryggen – lyckades vinna ett förtalsmål mot en vanlig pensionär:

”Två gånger har jag, som Bo Strömstedt formulerade det, haft äran att få försvara Expressen inför en tryckfrihetsjury och båda gångerna har Expressen friats helt för granskningar av näthat och organiserad kriminalitet.”

Så förträffligt. Om man inte har ett samvete som skaver är det bara att som andra hyenor låta sig styras av den upphetsande blodsmaken i munnen och fortsätta hänga ut och förfölja vanliga privatpersoner för att de står i vägen för den mångkulturella frälsningsläran.

Invandringskritiska skribenter, debattörer och opinionsbildare är kättare, inte människor. Kättare bränns inte längre på bål, det skulle se lite illa ut mot den proklamerade värdegrunden och dessutom bli jobbigt att ta reda på askan. Men att spika upp dem på den sociala skampålen genom häxprocesser och uthängningar i media har länge tjänat samma syfte.

Nästa offer var Fabian Fjälling, som omedelbart efter den frikännande domen i Stockholms tingsrätt fick ett oanmält hembesök och sin identitet röjd av Expressens reporter Diamant Salihu. Salihu meriterade sig därmed till ett nytt steg i karriären, nu som reporter på SVT.

Själv utsattes jag under ett års tid för inte mindre än fyra ofredanden i form av oönskade och djupt obehagliga påhälsningar i mitt eget hem: två av frilansaren Annika Hamrud, som hade sålt min identitet till Expressen för ett okänt antal tusenlappar, och två av Dagens Nyheters agendareporter Niklas Orrenius, båda utrustade med fotografer vid varje tillfälle.

Frilansreportern Annika Hamrud t h sålde min identitet till Expressen, Niklas Orrenius t v är agendareporter på Dagens Nyheter, anställd av chefredaktör Peter Wolodarski, i mitten.

De båda hade en inbördes jourlista och turades om att söka upp mig i mitt hem, gå omkring på min tomt, banka länge och ihärdigt på min dörr, stirra in genom fönstren och skrika mitt namn högt. Målet var att röja min identitet, hänga ut mig, skandalisera mig och tysta mig genom att dra igång ett mediedrev som kulminerade i september 2015 men sedan har gått i flera repriser.

2015 var jag 70 år gammal, pensionär sedan många år och skrev sedan 2010 regelbundet krönikor under pseudonym på den danska bloggen Snaphanen. Jag utsattes för mordhot och kunde inte bo kvar hemma utan var tvungen att flytta runt varje natt med ett polislarm som enda trygghet. Självklart dunkade Thomas Mattsson sig själv i ryggen och hyllade Expressens uthängning av mig som en av ”de propagandistiska opinionsbildare som gömmer sig i anonymitetens mörker.”

”Brottet” var att jag skrev invandrings- och regimkritiskt. Som erfaren journalist sedan 1967 bedriver jag dessutom mediekritik. Journalister tål inte kritik, de anser sig vara ofelbara. Därför måste jag tystas. Jag har aldrig ens varit brottsmisstänkt. Och jag har inte låtit mig tystas.

Mot bakgrund av Expressens totala skamlöshet i förföljelsen av privatpersoner är det rimligt att förvänta sig att Thomas Mattsson skulle välkomna att själv få oanmälda hembesök. Förvånande nog öppnade han inte dörren när medborgarjournalisten Bechir Rabani (1984-2017) knackade på. Diamant Salihu uppskattade inte heller att själv bli utsatt för vad han utsatt andra för.

Vad Thomas Mattsson och andra sekundära Stasikopior sannolikt har helt klart för sig är att uthängningar och åsiktsförföljelse inte bara har omedelbara och katastrofala konsekvenser för den som drabbas, i form av att till exempel få sparken från jobbet, bli berövad förenings- och förtroendeuppdrag, bli lämnad av familjemedlemmar och andra anhöriga och bli socialt utfryst av vänner och bekanta. De inte bara vet att det förhåller sig så – de vill uppnå sina offers sociala död.

I det fruktansvärda, totalitära debattklimat som råder i dagens Sverige är en uthängning och ett mediedrev detsamma som en livstidsdom, utan skuld och utan rättegång. Den som en gång har hängts ut med rena lögner blir aldrig frikänd.

Lögnerna lever på nätet, de har evigt liv och räckvidd över hela jorden. Det saknar betydelse om den uthängda personen i hela sitt liv har gjort sig känd som en hederlig, hygglig och klok människa – för dem som läser gammelmedia eller googlar och tror på det som står på nätet väger lögnerna tyngre.

Det kan innebära så rent absurda saker som att bli oförskämt bemött i sjukvården (läkaren har googlat) och att det är svårt att få tag i hantverkare (plåtslagaren eller snickaren har googlat). Sådana konsekvenser är Sveriges åsiktskommissarier väl medvetna om, det ingår i planen. Bakom deras metoder ligger nämligen ett enormt, perverst hat och en besatthet av att bokstavligen förinta motståndaren.

Thomas Mattsson har gjort sig känd för att helt utan samvetsbetänkligheter krossa människors liv. Ungefär som man trampar ihjäl en fluga med stövelklacken. Han har varit stolt över sin gärning. Han har mått bra när han använt sin makt för att slå mot dem som är svagare än han. Så bra som bara den mår som är övertygad om att man fyller sin funktion som nyttig idiot i den statliga åsiktsrenhållningens tjänst.

Hans avskedsdrapa visar att han är mycket nöjd med vad han har gjort. Men att han nu av allt att döma får sparken av Bonniers visar något annat som är intressant.

Ägarfamiljen Bonnier har låtit Thomas Mattsson hållas så länge som han har dragit in tillräckligt med guld till familjen. Men Bonniers har också lång publicistisk erfarenhet. Det överordnade målet är givetvis att tjäna så mycket pengar som möjligt. Men de vet också att det inte går att tjäna pengar på att driva hatiska opinioner som inte delas av folket/köparna. Med fingret i luften anar Bonniers att åsiktskorridoren har djupa sprickor och är på väg att rämna.

De åsikter om den välsignelsebringande massinvandringen och den politiska förföljelse av Sverigedemokraterna och andra oliktänkande som Thomas Mattsson och hela den svenska medieeliten kunde känna sig trygga med när han tillträdde 2009 är inte gångbara längre.

Svensk media befinner sig i ett paradigmskifte, därtill tvingade av snabbt växande alternativmedia och att opinionen kantrat så att ingen längre med bibehållen trovärdighet kan försvara massinvandring och mångkultur. Mainstreammedias bäst före-datum passerades tack vare deras egen energiska jakt på oliktänkande under den masspsykos som kännetecknade åren 2010-2015 – år som kommer att förorsaka djupt rynkade pannor på framtidens mediehistoriker.

Några rader i Mattssons avskedspredikan avslöjar att han ohjälpligt tappat greppet om sin mångkulturella agenda:

”I höst skulle vi iscensätta ett mångfaldsprojekt med Expressen-medarbetare som möter ungdomar i områden där mediebolag kanske normalt inte rekryterar så ofta ifrån, för att intressera tjejer och killar för journalistik som yrke, men det hann vi inte. Det var synd.”

Nej, det var inte synd. Det var att slutgiltigt dunka huvudet i mångfaldsväggen.

Exit Thomas Mattsson. Saknad av ingen.

Annonser


Kategorier:Svensk politik, Uncategorized

Etiketter:, , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: