M/S Estonia största massmordet i svensk historia, underjordisk föreläsning av Henning Witte mm.

2018-06-13


http://whitetv.se/sv/ms-estonia-saenktes/2120-ms-estonia-stoersta-massmordet-i-svensk-historia.html

M/S Estonia sänktes med flit, den 28 september 1994. Nästan 1 000 människor mördades, iskallt. Sveriges värsta massmord genom tiderna har mörklagts från första stund. Den misstänkte CIA agenten Carl Bildt, då avgående statsminister av Sverige, var en av de första mörkläggarna. Arbetade han ihop med massmördarna?

Se mer under denna föreläsning med Estonia-experten Henning Witte (del 1):

Estonia-sanningen gör Populisterna populära


Tre bomber har sprängt bort Estonias bogvisir den 28 sept 1994, en fjärde smällde inte av, den syns på framsidan av boken M/S Estonia sänktes

De flesta i Sverige vet eller känner på sig att det är något fel med Estonia-fallet. Så långt har Jutta Rabes och Henning Wittes upplysningsarbete lyckats med under de senaste 20 år. Men det svenska etablissemanget är mycket hårdnackat, ond och mäktigt. Wallenbergarna har lyckats hemlighålla sitt Kreugermord i över 80 år.

Med Estonia-massmordet kommer det att gå fortare, därför att det finns två Estonia-experter i Populisternas (POP) partistyrelse: Håkan Bergmark (POP) och Henning Witte (POP). Håkan är röjdykare, de tuffaste av alla, och reservofficer i marinen. Han fick den 28 september 1994, samma dag M/S Estonia sänktes, ett hemligt uppdrag från den svenska militären att dyka ner till Estonia-vraket med andra svenska och finska soldater. Under sin dykning såg och filmade han det stora bombhålet på styrbordssidan, det som Sjöfartsverket senare lät svetsa igen, det som sänkte Estonia under loppet av ca. 45 minuter.

När Estonia-sanningen dyker upp från den mörka Östersjöbottnen, då blir det automatiskt stark fokus på Populisternas styrelse och då kanske folk fattar hur banbrytande Populisternas viktigaste kärnfråga är: bankreformen så som 25 % av befolkningen i Schweiz vill ha det enligt folkomröstningen den 10 juni 2018.

Se mer under denna föreläsning med Estonia-experten Henning Witte (del 2):

TV3 Efterlyst en gång utan poliser:
M/S Estonia

2012-03-04
http://whitetv.se/sv/ms-estonia-saenktes/272-tv3-efterlyst-en-gang-utan-poliser-ms-estonia.html

Under juli 1996 fick jag huvudansvaret för den skadeståndsprocess, som hade inletts för att utkräva ansvar för M/S Estonias förlisning, där ca. 852 offer på ett förskräckligt sätt hade omkommit (aldrig förr i modern tid, hade så många svenskar mist livet på samma gång). När rättsprocessen om Estonia inleddes i Paris, rapporterade svenska massmedia till att börja med sakligt och på ett näst intill överdrivet sätt, om varje detalj i förhandlingarna. Jag fick därför ett oväntat positivt intryck av svenska massmedia, men när de första alarmerande indicierna dök upp hösten 1996, att katastrofen inte var en ‘vanlig’ olycka, utan ett attentat, blev svenska massmedia mycket motvilliga att belysa också denna aspekt, av den största civila färjekatastrofen i Europa sedan andra världskriget (Sovjet sänkte den försvarslösa tyska flyktingbåten Wilhelm Gustloff 1945).

För att uppmärksamma svenska media om fallet, rekommenderade flera goda vänner att jag skulle kontakta Jan Guillou och Leif GW Persson. Jag har redan berättat i ett tidigare inlägg, att mina förfrågningar till dem möttes av ‘kalla handen‘. Jag började då att ringa runt till alla viktiga svenska redaktioner, inom både tryckta media och radio/TV. Endast en redaktion nappade: TV3:s program ‘Efterlyst‘. Dess redaktör Andreas Rocksén hade också modet, att påbörja en egen utredning avseende misstankarna, om att Estonia medvetet sänkts. Jag blev överlycklig.

Ett problem ang. TV3:s ‘Efterlyst‘, var att programmet sändes med poliser medverkande i studion. Saken var den att vi hade kommit på, att den svenska polisen blockerade en objektiv utredning om Estoniakatastrofen, och dessutom var polisen djupt insyltat i märkliga försvinnanden av många räddade besättningsmedlemmar, inkl. reservkaptenen Arvo PihtJutta Rabe hade listat ut, att flera av de poliser som misstänktes i anknytning till det s.k. polisspåret i Palmemordet, också medverkade i en framgångsrik mörkläggning av Estonia-massmordet. Det finns tyvärr många kusliga samband mellan M/S Estonia och Palmemordet (en som skriver om detta är Anders Jallai).

Efter att jag satt in Rocksén i många av de konstigheter, som rimmade illa med den officiella förklaringen, om att vatten på bildäck skulle ha sänkt Estlands stolthet, så förklarade jag problematiken ang. medverkande poliser för honom och bad att han skulle köra sändningen utan poliser i studion, vilket annars var standard. Andreas avfärdade först mina argument mot den svenska polisen, med att jag var för konspiratoriskt lagd. Men efter några dagar kontaktade han mig och viskade, att de hade hört sig för inom polisen och fått mina farhågor bekräftade. Det blev därför som jag ville och för första, och sannolikt också sista gången, i det anrika ‘Efterlysts‘ historia, så kördes programmet utan polisen i studion. I stället satt anhöriga, min sekreterare Sara och jag i studion och tog emot tips. En mängd tips strömmade in, men tyvärr blev de stulna för mig under ett inbrott i mitt arkiv för några år sedan. Många viktiga Estonia-dokument försvann vid detta tillfälle … Jutta Rabe drabbades av liknande inbrott i Potsdam/Berlin.

En kopia av det viktigaste tipset, som Sara hade skrivit ut för oss, hittade jag dock på nätet. Undrar hur det hamnade där:

Tipset ovan om sänkning av en rysk U-båt, anser jag vara det viktigaste av alla de tips som strömmade in. Tipslämnaren Holmén och jag stämde kort efter sändningen träff, men ca. en timme innan mötet lämnade han, efter div. kryptiska förklaringar, återbud. Jag och Sara fick intrycket att allvarliga hot riktats mot honom. Senare medgav han att två ester, strax före det inplanerade mötet, hade besökt honom och hotat honom till livet.

Jag förväntade mig att polisen eller Estonia-åklagaren Tomas Lindstrand, skulle höra av sig till Efterlyst-redaktionen, eller till mig för att ta del av inkomna tips. Men icke sade Nicke. Det enda de gjorde, var att efter alla konstens regler mörklägga fallet. Var det därför Tomas Lindstrand gjorde en så lysande karriär?

Sedan, framförallt efter våra bombfynd på det sjunkna fartyget under 1998/99, blev jag alltmer svartlistat av svenska media. En kampanj startade, som först gick ut på att förolämpa och smutskasta mig, för att sedan övergå till nedtystande av allt som hade med mig och Estonia att göra. Denna kampanj som fortfarande pågår, drivs så hårt, att även dagens mediainslag om M/S Estonia, förtiger att Estonia-processen i Paris fortfarande pågår. På så sätt undviker man att behöva hänvisa till mig … Detta är en av anledningarna till varför jag nu själv påtagit mig rollen som journalist.

Tack vare Vaken.se kan ni nu se Efterlyst från den 15 maj 1997 här. Kort efter denna sändning kom plötsligt Leif GW Persson till Efterlyst och fallet Estonia sänktes lika kvickt som själva färjan.

Här hämtas min bok M/S Estonia Sänktes gratis:

http://pdfcast.org/pdf/m-s-estonia-s-nktes

http://www.scribd.com/doc/81348957/Henning-Witte-MS-Estonia-Sanktes

Se även på White TV: Hela Sverige ljuger om Estoniakatastrofen;

Estonias stora hemliga hål;

Estonias Bomber;

Chalmers Estonia-ljuger för hela världen; svensk vetenskap en hora;

Upprop till måndagsmöten runtom i Sverige!;

Hemliga dykningar efter Estonias förlisning

11.2.2006

Publicerad 2006-02-06 Världen Idag
av Ruben Agnarsson

http://lege.net/politiken.biz/hemliga_dykningar.html

Tidigt på morgonen den 28 september 1994 ringer telefonen hemma hos dykaren Håkan Bergmark, reservofficer i flottan. Det är marinens räddningstjänst på Muskö som ber honom ha beredskap att på kort varsel rycka in som dykare med anledning av Estonia-katastrofen.


Han hör inte något på ett antal dagar, men när han samtalar med andra dykarkollegor, får han klart för sig att de också har fått samma order om att ligga i beredskap. Bergmarks militära karriär inleddes i slutet av 1970-talet med en 18 månader lång dykarutbildning i flottans regi. Han kom så småningom att knytas till KSI, Kontoret för Särskild Inhämtning, en organisation som lyder under MUST, Sveriges militära underrättelsetjänst. KSI hette tidigare SSI, Sektionen för Särskild Inhämtning, som i sin tur var en efterföljare till IB, en länge okänd underrättelseverksamhet i Sverige som hade en nära anknytning till det socialdemokratiska partiet. 

Två dagar efter telefonsamtalet, den 30 september 1994, får Håkan Bergmark order om att inställa sig på ett ställe nära Muskö.

Flera dykare från andra länder finns också på plats. På lördagsmorgonen den 1 oktober

– när vädret lugnat ned sig lite – inleds dykningarna, med vätgas, lätta vikter och filmkameror.

Sex dykare i taget går ned i dykarklockan, tillsammans med en räddningsdykare.

Ganska snart upptäcker Håkan Bergmark och de andra dykarna ett hål i skrovet på styrbords sida, inte långt ifrån bogvisiret. Slutsatsen de drar är att det handlar om ett explosionshål och att fartygets sjunkförlopp kan förklaras av detta. Hålet filmas under flera minuter. Håkan Bergmark dyker ner två gånger till Estonia, båda gångerna vid bogen. Svartvit film används, eftersom färg försämrar kvaliteten.

Håkan Bergmark ser två döda människor under sina dykningar, de andra dykarna ser betydligt fler. I havsvattnen i norra Europa kan det ibland förekomma minor från andra världskriget, men det här hålet hade inte tillkommit av en explosion utifrån, hålet hade istället exploderat inifrån och ut. Bergmarks personliga upplevelse av hålet i skrovet är att en bomb exploderat på bildäcket och att denna explosion sänkt fartyget. Hans fasta övertygelse är att det handlar om sabotage.

Han har svårt att säga hur stort hålet är, eftersom det är svårt att få en överblick på grund av den dåliga sikten, men det är fullt möjligt för honom att ta sig igenom hålet med dykarutrustningen på.

Uppskattningsvis är det ett avlångt hål, 4-5 meter långt. Håkan Bergmark och de andra dykarna hör också samtal på däck där det antyds att de ansvariga aldrig kommer att berätta sanningen.

De hör fraser som: ”Ta hit banden!” och ”Vad finns det banden?”, men hör bara den ena sidan av telefondialogen.

Bergmark tolkar händelserna som att ledningen för dykningarna och deras överordnade vill hitta någonting som kan peka på att en mekanisk skada kan förklara hålet i skrovet.

Banden från filmningarna lämnas över till tjänstgörande befäl, men senare upptäcker Bergmark och de andra dykarna att filmsekvenserna som visar hålet i skrovet är försvunna. Den officiella version som senare presenteras – att en kraftig våg slitit loss visiret – stämmer heller inte överens med det här hålet som verkar ha orsakats av en explosion inifrån. Håkan Bergmark följer nyhetsrapporteringen noggrant och tycker att många underliga saker händer. Först vill statsminister Ingvar Carlsson bärga hela fartyget, men några veckor senare skall helt plötsligt fartyget täckas över med tonvis av sand, samtidigt som gravfrid utlyses över hela katastrofplatsen.

I slutet av december år 1999 intervjuas Håkan Bergmark av den tyska journalisten Jutta Rabe.Uppgifterna här ovan är delvis hämtade från denna intervju, som nyligen översattes och publicerades på svenska av journalisten Sven Anér.

Jutta Rabes intervju med Håkan Bergmark publiceras aldrig av den tyska tidningen
”Der Spiegel”. Som skäl hänvisar tidningsledningen till Bergmarks förflutna. Av olika anledningar hamnar Håkan Bergmark i konflikt med svenska myndigheter under den andra delen av 1990-talet.

Som konsult blir han tillförordnad vd på företaget Svensk Europainformation AB på Torsgatan i Stockholm, men får sluta i juni 1996 och hamnar samtidigt i en ekonomisk tvist med bolaget.

Bergmark förlorar därmed sina intäkter och hamnar i ekonomiskt trångmål. Efter ett krogbråk året därpå döms han för misshandel, trots att han förnekar brott. Bergmark menar att vittnen tystas och att bevis fabriceras mot honom. Han pekar också ut och lämnar biltelefonnummer till ett av de vittnen som han menar kan vittna till hans fördel, men som tystas ned. Det aktuella telefonnumret går i dag till ett byggföretag på Muskö.

Som ett led i utredningen konsulterade polisen majoren Anders Tjärnlund för att utröna betydelsen av de beteckningar som fanns på den uniform som påhittades hemma hos Bergmark. Tjärnlund konstaterade att gradbeteckningarna på jackan stod för en värnpliktig sergeant i flottan, men förnekade att Bergmark var reservofficer. Bergmark själv uppger sig vara med i en hemlig del av det militära svenska försvaret.

Talar dykaren Håkan Bergmark sanning? Så här skrev journalisten Fredrik Engström i Expressen i augusti 2000: ”Håkan Bergmark, 41, från Stockholm var en av de första som dök ner till ’Estonia’. Han säger att han såg och filmade ett stort hål på fartygets sida. Han fäste inte så stor uppmärksamhet vid det då.

– Det var inte min uppgift att hitta olycksorsaken. Men när kommissionens slutrapport kom flera år senare och när inget nämndes om hålet blev jag ytterst förvånad’, säger Bergmark som i dag helst vill glömma allt som har med ’Estonia’ att göra.”

Så långt Expressen. I Sveriges Televisions program Uppdrag granskning, som sändes den 30 november 2004, presenterades uppgifter om att det svenska försvaret transporterat materiel

ombord på M/S Estonia den 14 och den 20 september 1994.

Samma kväll som Uppdrag granskning sänder sitt avslöjande gör Håkan Bergmark flera debattinlägg på Svenska Dagbladets (SvD) webbsida. Han beskriver sig som sakkunnig i frågan i och med att han är en av de få dykare som har besiktigat vraket och därmed kan bekräfta  regeringens mörkläggning.

Han uppmuntrar vidare vittnesmål och hoppas att detta så småningom renderar i en rättslig prövning av dåvarande regeringar. Håkan Bergmark beskriver i sina inlägg hur svenska myndigheter har punktmarkerat platsen för förlisningen, med stora kostnader som följd, för att förhindra den pinsamma sanningen.

Bergmark hänvisar flera gånger till att han har dykt på vraket och med egna ögon kunnat konstatera tydliga tecken på sabotage. Han beskriver hur Sovjetunionens fall medförde att allt ifrån gamla ryska militärradioapparater till känsliga nukleära utrustningar smugglades ut ur landet. Alla visste att ryssarna tog detta på allvar och de facto utfärdat hot om att spränga Estonia före avseglingen, menar han. Officiellt har de svenska dykningarna som Håkan Bergmark deltog i dagarna efter Estonias förlisning aldrig ägt rum.

Regeringens officiella dykningar genomfördes först i december 1994, två månader senare. Bergmark berättar på SvD:s hemsida att varje gång han har talat med media så har ”underliga” händelser inneburit att hans civila affärer har stoppats. Hans berättelse handlar om att ett dussintal dykare var inne på bildäck där de fotograferade spränghål och obriserade sprängladdningar.

När dykarna sedan ville se dessa inspelningar var de borta.

– En internationell granskning måste till, frågan är vem som skall driva frågan. Makthavarna i Sverige, Finland och Estland har mycket att förlora, menar dykaren Håkan Bergmark.

Fotnot: Världen idag har talat med Håkan Bergmark och även haft mailkontakt med honom, men han vill inte kommentera sina tidigare uttalanden i media. Bergmark tillbringar i dag delar av sin tid i ett land i Mellaneuropa.

 

Röjdykaren Håkan Bergmark såg bombhålet på Estonia kort efter förlisningen

2018-09-28

Bara några dagar efter M/S Estonias förlisning den 28 september 1994 skickade den svenska marinen under uppsikt av den svenska regeringen ner svenska dykare för att undersöka vraket i hemlighet. En av dem var röjdykaren och reservofficeren Håkan Bergmark (POP). Han dök ner själv till vraket omkring den 1 oktober 1994 och fick då se det stora hålet på styrbords sida med tulpanformade uppfläkningar i skrovets metall. Det hade bänts inifrån ut, vilket visade att metallen hade utsatts för en mycket kraftig sprängning. Den hördes av många överlevande, som vittnade om det. Men deras vittnesmål tystades ner av den svenska polisen och JAIC, den internationella haverikommissionen under ledning av Sverige.

Håkan Bergmark (POP) har vittnat om detta inför tyska och svenska media på förmedling av White TV:s Henning Witte (POP), men denna mediala bomb censurerades bort.

Idag är det 24 år sedan M/S Estonia sänktes med bomber och annat. Varken vraket, kropparna eller sanningen har lyckats bärgas, då USA och andra västliga främmande makter förhindrar detta. Vårt parti Populisterna kräver en sanningskommission som i Sydafrika, där sanningen om Sveriges värsta massmord genom tiderna skall dyka upp, utan att någon riskerar straffrättsliga påföljder.

Estonias 24-års dag uppmärksammades för första gången sedan länge av den engelskspråkiga pressen som BBC och Global Research t. ex. Detta är ett positivt tecken i kursen mot Estonia-sanningen, som kommer att göra Sverige friare.

WTV har en hel meny för Estonia-skandalen med bl. a.:

Efter 23 år slår vågorna högre och högre bakom M/S Estonia-kulisserna;

 

Svenska polisen styrs av Mossad-maffian, därför fick Ulf Rydström sparken

2018-09-27 17:29

I morgon är det 24 år sedan M/S Estonia sjönk med nästan 1 000 mördade. Den tyska Spiegel-journalisten Jutta Rabe fick redan 1996 tipset från GRU-spionen Dr. Hannelore Marek, att attentatet skulle ha utförts mot svenska poliser ombord på Estonia, se sidan 107 i min bok M/S Estonia sänktes.

Dessa poliser skulle ha haft med undersökningen i samband med Palmemordet att göra och skulle just befatta sig med att belysa KGB:s roll som egentliga uppdragsgivare till Palmemordet.

Jag vet från källor inom MUST att den svenska polisen förtrycks av Mossad sedan Palmemordet. Mossad har bit för bit utpressat höga poliser med små förseelser eller sett till att utpressningsbara poliser får göra karriär eller de som är lätt att fjärrstyra med mind control.

Det är den maffiösa Mossadkontrollen som gör att den svenska polisen är så fruktansvärt ineffektiv, t. ex. när det gäller gränskontroller, vilket polismannen Ulf Rydström nyligen avslöjade för Kvällsposten. Redan en dag efter avslöjandent fick Ulf Rydström sparken från polisfacket, som därmed visar tydligt att de också är under främmande makts kontroll.

Kvällsposten och Expressen skriver med all rätt:
Chefredaktör Magnus Ringman: ”Det är en praktskandal av rang”

Men övriga media i Sverige tiger bortsett från få undantag som t. ex. SVT. Även de semi-alternativa media som Samhällsnytt eller ofriaFria Tider tiger. De är också under Mossad-kontroll.

 

 

 

ANDERS JALLAI – Ytterligare en Landsförrädare?

2012-06-28 19:58
http://whitetv.se/ms-estonia-saenktes/332-anders-jallai-ytterligare-en-i-raden-av-landsfoerraedare.html

När jag 2011 fick vetskap om att Anders Jallai var på väg att skriva en roman om Estonia, blev jag mycket imponerad över att han hade modet, att i Sverige offentligt våga beröra ett ‘tabubelagt’ ämne. Själv hade jag ju fått mycket skit för mitt engagemang runt M/S Estonia, när jag som ombud för den största Estonia-föreningen, genom min bok M/S Estonia sänktes och mitt initiativ/råmanus för Jutta Rabes spelfilm Baltic Storm, försökte avslöja för allmänheten att fartyget sänkts genom ett attentat. Jag köpte då Jallais två första romaner, Spionen på FRA, som handlar om spionen Wennerström, och Landsförrädaren, där mordet på Olof Palme står i centrum.

Wennerström-affären kan jag inte bedöma, men avseende Palme-mordet fick jag göra en rejäl djupdykning, då detta har ett nära samband med attentatet mot M/S Estonia, eller vad jag vill kalla ‘Estoniagate‘, Sveriges värsta massmord genom tiderna.

2011 kontaktade jag Anders Jallai och han sade då att han gärna skulle vilja göra en intervju med mig för sin nya Estonia-roman. Detta med hänvisning till att han redan läst min bok M/S Estonia sänktes, som alla kan ladda ner gratis här.

Tyvärr blev detta möte aldrig av, eftersom Jallai påstod sig att inte ha tid. Senare när jag i mitten på april 2012, på ABF-huset i Stockholm, höll ett föredrag om Estonia, vilket sanningsrörelsen Vaken.se hade ordnat, så dök Anders Jallai upp ca. en kvart efter föredragets inledning. Han smög in och satte sig längst bak i rummet, försvann ut under pausen och stack iväg ca. 10 minuter innan jag var klar med mitt föredrag. Efter vår tidigare rätt så vänskapliga kontakt per e-post, så hade jag förväntat mig att Jallai skulle försöka ta kontakt med mig, men något sådant skedde ej, och jag blev rejält besviken på honom.

Sedan efter att jag läst hans Estonia-roman, Natoagenten, blev min besvikelse än större, då jag uppfattade hans roman som en omoralisk mörkläggning. De Estonia-anhöriga jag pratade med är också upprörda. Romanen är visserligen mästerligt skriven, med väl genomtänkt dramaturgi och med mycket spänning, men problemet är att Jallai marknadsför sig som en sanningsspridare. Han påstår att han sitter på unika källor inom spionvärlden, som ger honom möjlighet att äntligen kunna presentera sanningen i den svenska samhällskroppens stora varbölder. Enbart sekretesslagen skulle ha gjort att han valde romanformen. För att höja trovärdigheten i sina böcker, återger han autentiska källor med kursiv stil.

Tidigt i boken leder han in läsaren på samma linje avseende M/S Estonia, som den internationella haverikommissionen (JAIC) förespråkar, och att de nog har rätt i sitt påstående att vatten på bildäck sänkte färjan. Han berör inte de uttalanden och utredningar, som talrika experter, inkl. flera skeppsbyggnadsingenjörer givit, om att detta strider mot naturlagarna. Vatten på bildäck kan omöjligen sänka en färja av denna typ. Det enda som kan hända är att färjan slår runt/kapsejsar. Se närmare info. i min film Estonias bomber.


En kapsejsad färja, källa skeppsbyggnadsingenjör Anders Björkman

Till och med den dåvarande statsministern Göran Persson sade till mig under ett möte maj 2000, att ”det är ju lätt att begripa, att vatten på bildäck inte kan ha sänkt en sådan färja”. Hon måste ha slagit läck under vattenytan på styrbords sida, eftersom hon fick stark slagsida åt styrbord och sjönk på mindre än en timme. Ett extremt snabbt sjunkförlopp för en så stor färja. De tekniska förutsättningarna för JAIC:s amsagor om förlisningen existerar ej. Detta eftersom färjan rymmer mer än 12 000 kbm luft under bildäck, luft som måste ut om fartyget skall kunna sjunka. Men M/S Estonia saknade en naturlig öppning i skrovet, för att denna luft skulle kunna läcka ut. Det enda som skulle hänt, om man nu skall fästa någon som helst tilltro till JAIC:s lögnaktiga teori om vatten på bildäck, är att färjan kapsejsat och flutit på den instängda luften, dvs. precis vad som hände med bilfärjan Jan Heweliusz i januari 1993.


Jan Heweliusz

Sedan framför Anders Jallai den oförskämda lögnen, om att det skulle gå ”rykten” om ett stort hål på babordssidan. Men sanningen är att information om ett stort hål i skrovet, dels inte handlat om ”rykten”, utan om teorier baserade på sjunkförlopp, trovärdiga vittnesuppgifter och fysikaliskt-tekniska förutsättningar. Dels att dessa teorier – vilka senare bevisades sanna – alltid avsett ett hål på styrbordssidan. Detta eftersom Estonia fick slagsida åt styrbord. Jallais påståenden om ”rykten” och hål på babords sida, är därför inget annat än ett elakt försök, att vilseleda sådana som inte är närmare insatta i ämnet.

Trots att det finns klockren teknisk bevisning om existensen av ett hål i skrovet, skriver Jallai även på sin blogg att det inte finns något sådant hål. Att Jutta Rabe inte kunde påvisa hålet under sin undersökning aug 2000 berodde dels på bristande tid och framförallt på att mörkläggarna senare har hällt sand och makadam på hålet, som dessutom förmodligen delvis göms av havsbottnen. Han nämner inga av nyckelbevisen för hålet, fast jag hänvisade honom till att informationen rörande min Estoniaforskning ligger på White TV, och att Jallai där hade möjlighet att titta på bl.a. det filmade bevismaterialet. Angående bevisen: se min film ”Estonias stora hemliga hål”.

Jallai dristar sig också till att svartmåla ett nyckelvittne som sett hålet, den svenske militärdykaren Håkan Bergmark. I romanen sätter han inte ut namnet, men den som studerat ‘Estoniagate‘, vet att det är dykaren Bergmark det handlar om. Honom träffade jag av en händelse på en privat fest i december 1999 där vi blev goda vänner, vilket ledde fram till att vi firade millennieskiftet tillsammans i min lägenhet i Stockholm. Kort innan hade jag förmedlat kontakt mellan Bergmark och Jutta Rabe, som resulterade i en mycket avslöjande intervju. Så pass avslöjande att det var nödvändigt för tyska Der Spiegel, att censurera bort densammaDetta verkställdes av Jutta Rabes Spiegel-kollega Helmar Büchel, en misstänkt underrättelsetjänst-agent som gjorde en ny intervju med Håkan Bergmark i vilken han enbart var ute efter att smutskasta honom, så att Håkan fick klaga mycket över det bryska bemötandet hos mig.

Både Jutta och jag själv blev fly förbannade över detta öppna censur-övergrepp, och fortsatte att gräva. Bergmark (inte aktiv längre) överlät då sin militära dykbok till mig, där hans dykning vid Estonia-vraket fanns noterad och bevittnad av hans chef. Vi framförde därefter en önskan om att träffa hans chef, en aktiv militär, för att få Bergmarks dykningar i början av oktober 1994 bekräftade. Detta resulterade i att jag sammanträffade med denne chef i Stockholm, där han framförde önskemål om att inte publicera hans namn. Avseende Bergmarks dykningar ville han varken förneka eller bekräfta dessa. Han hade sekretessproblem. På min begäran lämnade han några skriftprov, så att Jutta Rabe kunde be en forensisk specialist i Berlin, att jämföra hans handstil med underskriften i Håkan Bergmarks dykbok. Bingo, de matchade.

Inte långt därefter ringer Sven Anér mig och kräver att få veta namnet på den svenska militär som jag hade träffat. Jag upplyste då Anér om att vi hade lovat att skydda hans namn. Detta resulterade i att journalisten Anér blev mycket aggressiv och påträngande mot mig, sannolikt i förhoppning om att jag skulle falla för hans påtryckningar och bryta mot källskyddsregeln. Men det hela resulterade i stället bara i att jag bad honom att fara åt h… och lade på luren.

I samband med Jutta Rabes dykningar vid Estonia-vraket, med Gregg Bemis i aug 2000, blev jag uppringd av Expressen som ville ha info om Estonia och jag tipsade dem om dykaren Bergmark med hans telefonnummer. Detta resulterade i att Expressen i sin förmiddagsupplaga tryckte enintervju med honom, där han modigt nog bekräftade sina tidigare uppgifter om att han sett ett fyra-fem meter stort uppsprängt hål (inifrån ut) på styrbordssidan. Tydligen hade Expressens cesurerande ‘överstepräster’ sovit över denna morgon, men tills eftermiddags- och kvällsupplagan hade de uppenbarligen vaknat till, eftersom Bergmarks intervju då bort-censurerats. Anm: Expressen är i Sverige känd som ‘Skräpos’ inofficiella pratkvarn.

Trots att Jallai i Natoagenten citerat mig som sanningsvittne ur min bok M/S Estonia sänktes, kommer han alltså nu och försöker att diskreditera Bergmark, ett nyckelvittne som för övrigt direkt efter sin intervju med Jutta Rabe, förlorade sitt jobb. Beaktningsvärt är att Jallai i boken ingenting nämner om

  • – den Estonia-process i Paris som fortfarande, efter 15 års sabotage mot densamma, pågår.
  • – om det film- och bildmaterial, som uppvisar odetonerade bomber applicerad på Estonias skrov. Se filmen Estonias bomber.
  • –  Jutta Rabes analys av metallbitarna , vilka utgjorde grädden på moset i bevisföringen, dvs. att bogvisiret hade sprängts bort.
  • – att rampen aldrig varit öppen under sjunkförloppet, trots att det finns klockren bevisning för detta. Se filmen om Estonias stora hemliga hål.

Fig. 1.3.1 – Den stängda rampen i överbyggnaden två minuter efterslagsidan. Fig. 6.1 i (5) i JAIC:s lögnaktiga rapport, där Henrik Sillaste ritade för JAIC, att rampen var stängd efter Estonia fick slagsida mot styrbord.

Efter att jag läst färdigt Jallais Estonia-roman, bad jag honom om att få göra en filmad intervju. Detta avböjde han trots att han ju tidigare ville ha en intervju med mig, men eftersom jag stod på mig, gick han med på att jag kunde få ställa skriftliga frågor. Dessa följer här nedan (noteringar inom klammer har tillkommit som förtydligande efter att jag skickade Jallai mina frågor):

” Hej Anders,
Jag har frågor till dina två senaste böcker. Den första [boken om Wennerströmaffären] kan jag inte bedöma, men jag var tvungen att djupdyka i Palmemordet, då det hänger tät ihop med Estoniamassmordet.

Till Landsförrädaren:

1. Varför nämner du inte , att DN rapporterade 1997 om tre Stasiagenter, som ansågs skyldiga till mordet på Cats Falk? Se närmare mitt inslag på White TV:
http://www.whitetv.se/sv/palmemordet/226-har-saepo-cats-falcks-blod-pa-sina-haender.html

2. Varför nämner du inte Chip Tatum och Craig Williamson?

Till Natoagenten:

1. Varför presenterar du JAIC:s scenario att vatten på bildäck har sänkt E som mest troligt? Alla som kan lite fysik vet, att detta scenario bryter mot naturlagarna, mot fysiken. Vatten på bildäck kan inte sänka E, det gör att hon kapsejsar. Detta är en avgörande skillnad. Bildäcket är byggt så, att vatten på bildäck inte kan komma ner under bildäck där ca. 12 000 kbm luft är instängda.

2. Varför säger du att rampen var öppen under sjunkningsförloppet, när den i själva verket aldrig varit öppen, vilket lätt kan visas?

3. Varför vilseleder du läsaren genom att skriva om ett ryckte, att det skulle finnas ett stort hål på babords sida, när alla diskussioner runt hålet gäller ett hål på styrbords sida?

4. Varför förnekar du ett stort hål i skrovet trots att det finns teknisk bevisning för det?

5. Varför lägger du tyngdpunkten i boken på lasten och inte på varför E sjönk, på ansvarsfrågan?

6. Varför motsäger du dig sjäv ang. spridning av ”lögn” i media ang. det stora hålet?

Du låter militärdykaren Bergman säga på s. 246: ”En kollega till mig i Dykgruppen fick uppdraget att sprida lögnen i media,  att Dykgruppen sett ett stort hål i Estonia. Det var ett uppdrag av någon i SSI.”

Men på s. 460 skriver du:
”Jöran Järv hade alltid varit skeptisk till uppgiften (om hålet) och skulle kolla den nu. Dessutom hade han aldrig hört talas om den där dykaren som lämnat uppgiften.”

7. Varför finns på sidorna 344 till 349 inga frågor om sjunkförloppet och ansvarsfrågan?

8. Varför skriver du på s. 361 ”Jag fick reda på det jag ville. Varför Estonia sjönk,” trots att du inte redogör för sjunkförloppet eller ansvarsfrågan?

9. Varför fokuserar du aldrig på Mossad och Mind Control i dina tre romaner?

10. Varför nämner du inget om Jutta Rabes metallbitar?”

Men Jallai väljer att lämna mina, för honom obekväma frågor obesvarade. Trots påminnelse så fortsätter hans tigande i saken och jag har varken sett- el. hört röken av honom, sedan han föreslog mig skicka honom skriftliga frågor.

Jallai uppvisar i sin bok en diametralt felaktig uppfattning om försvarets och SÄPO:s roller i landets försvar gentemot yttre fiender, vilket endera tyder på okunskap från Jallais sida, el. ännu värre, att han går någons ärenden i saken. Detta eftersom vi vet att den svenska militären, efter bästa förmåga, fram till mitten av 90-talet, försökte försvara Sverige mot främmande makt, inklusive de så omskrivna U-båtskränkningarna, men också kränkningar från icke NATO-nationer relaterat till ”israeliska” Mossad, beivrades. SÄPO däremot har inte kunnat uppvisa motsvarande åtgärder från den tiden.

Trots detta svartmålar Jallai sina forna kamrater inom militären och låter SÄPO och USA framstå som hjältar i sina romaner. Men tyvärr är verkligheten den omvända och de åsikter som framförs i Landsförrädaren och Natoagenten, stämmer också bra in på författare som går Mossads och USA:s ärenden. D.v.s. någon som i sitt värv att smutskasta Sverige, väl gör sig förtjänt av den titel Jallai get sin andra bok – Landsförrädare.

Jallai har som tidigare yrkesmilitär varit attackdykare och som pilot flugit Viggen. D.v.s. en personifiering av något av det bästa, det svenska försvaret kan uppvisa och mönsterbilden för en modig människa. Efter sin militära karriär har Jallai varit med och bärgat värdefulla champagneflaskor till återvärlden och hittat den så länge försvunna DC-3:an, från 1950-talets spionflygningar längs med Sovjetunionens gränser, som Sverige utförde i egenskap av hemlig NATO-medlem.

Hur kan det vara möjligt att Jallais beteende mot mig enbart kan sammanfattas som mycket fegt? Varför debatterar han inte Estonia med mig, när han t.o.m. i sin bok citerar mig som Estonia-expert. Detta också med tanke på att vi i fråga om motivbilden, misstänkt vapensmuggling från NATO:s sida, har samma uppfattning. Vad gäller vapensmugglingen är romanen Natoagenten trovärdig. Jutta Rabe och jag själv har också varit inne på den fd. sovjetiska Paldiski-ubåtsbasen i Estland.

Går det att hitta en vettig förklaring till varför en så modig och sympatisk man som Anders Jallai

– plötsligt förråder sina militära kamrater,

– blå ljuger om Estonia,

– ställer sig på landsförrädarnas sida,

– fegt duckar undan en Estonia-debatt med mig …

… och samtidigt skriver som en gud? Sådana personer brukar inte vara lika bra med pennan som med svärdet.

Den enda förklaring jag kan komma på är att Jallai skulle kunna blivit utsatt för hjärnkontroll (mind controll). Tekniken för detta har under mer än 60 år utvecklats i smyg, och vid sidan om USA och Ryssland, är Sverige ledande i utvecklingen att fjärrstyra människor, utan att de ens är medvetna om detta. I så fall öppnas möjligheten av att någon ‘spökskrivare’ författat romanerna och med hjälp av ‘mind control’-teknik dikterat dem för Jallai i smyg? Jag kan i Sverige bara tänka mig två extremt skickliga och skrupelfria romanförfattare, som dessutom kan spionagevärlden: Jan Guillou och Leif GW Persson.

Om denna misstanke stämmer, skulle Jallais romaner vara en örfil för Sverige, utdelad av främmande makt….

P.S. Mina försök att få in en kritisk kommentar till Jallais blogg, i vilken han förnekar hålet, blev ihärdigt bortcensurerad. Undrar hur många andra kritiker föll offer för hans hänsynslösa censur……



Kategorier:Svensk politik, Uncategorized

Etiketter:, , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: